katapultstorm

Frihet är när du inte har något att förlora.

En fri människa är det farligaste som finns, om hon hatar dig.

Om du någonsin fått din frihet tagen ifrån dig av en annan människa så vet du hur är känns.

Du förstår inte vad som händer, när du är där. När du inte har din frihet. Det är först efteråt som du inser vad det är som har hänt. Hur den här människan har smugit sig in i dina tankar och sakta men säker brutit ned dem, brutit ned det som är du.

Om detta pågår under en lång tid, antingen flera månader eller flera år, börjar du försvinna.

Du känner dig mindre och mindre och börjar tro på lögnerna.

När du äntligen kommer ut ur mörkret förstår du inte att det kunde hända!

Du börjar undra vad du är för sorts människa som är så svag som inte kunde stå emot.

Hur fan kunde det hända mig? Vad är det för fel på mig? Vad fan gjorde jag för fel?

Dom här tankarna går du och ältar på om och om igen i ditt huvud.

Trots att du är ute ur det onda är du inte fri än. Varför?

Någon har tagit din frihet! Och du  måste ta tillbaka den.

Det finns allt för många som inte inser det här och börjar plåga sig själva på sätt som bara skadar dem själva och alla runtomkring.

Inte dem som förstörde dem från början.

Så hur blir man fri?

När mardrömmarna slutar om nätterna.

När minnena går att tänka på utan att du får smärta och ångest i bröstet.

När du vågar åka på bussen igen utan att hjärtat slår några extraslag vid hanns eller hennes busstation.

När du kan sitta kvar på din plats på bussen.

När du vågar vara du igen.

När du hittar dom sidorna som plågoanden tryckte undan.

När du kan se den du hatar i ög onen och säga ( då menar jag verkligen säga till den!)

att "Jag hatar dig, du har förstört så jävla mycket i mitt liv. Men inte längre. För jag ska leva.

Du kan inte nå mig längre.

Aldrig mer."

Du vet att du är fri när du sitter på bussen och det är din plågoande istället som byter plats.

Och jag kan säga en sak.

Du ska inte få ta någon del av min energi längre.